Informationen på denna sida är ämnad för vårdpersonal. Patientinstruktioner

Inga NAbs med COPAXONE

Skriv ut Uppdaterad: 2012-03-28

Ett problem som kan följa med IFNb-behandling är att somliga patienter utvecklar höga titrar neutraliserande antikroppar (NAbs), vilket kan innebära att läkemedlet får en signifikant sämre effekt [22]. Eftersom antikropparna är korsreaktiva lönar det sig inte att byta mellan olika IFNb-preparat [22].

Vid behandling med COPAXONE har inte utveckling av NAbs kunnat påvisas. Data från två olika studier visar att COPAXONE-patienter utvecklar bindande antikroppar, framför allt under de första sex månaderna, men att dessa inte påverkar den kliniska effekten [6,7].

De flesta som blir NAb-positiva av IFNb-behandling blir det under de första 6-18 månaderna. Flera studier visar att effekten då blir signifikant lägre både avseende skovreduktion och för lesioner mätt med MRI. Detta gäller framförallt vid högre titrar av NAb [22].

För patienter som behandlas med COPAXONE behöver man inte mäta neutraliserande antikroppar [9].

Vad innebär NAb?

De senaste åren har det visat sig att de bromsmediciner som tillhör gruppen β-interferoner kan medföra att en del patienters immunförsvar stimuleras till att producera antikroppar som neutraliserar läkemedlet och gör att MS-behandlingen blir verkningslös. Dessa antikroppar kallas NAb.

Hur vanligt det är varierar mellan de olika β-interferonläkemedlen och de undersökningar som finns har gett olika resultat. Med vissa β-interferonläkemedel tycks upp till 42 % som behandlas bilda NAbs, för andra β-interferoner är det omkring 3,3 % [22].

Det går idag att testa ifall man utvecklat neutraliserande antikroppar genom att ta ett blodprov. Idag är rekommendationen att alla som behandlas med β-interferoner ska ta detta prov efter 12 respektive 24 månaders behandling. Är testet positivt vid något av tillfällena ska det tas om efter 3-6 månader [23].

Det lönar sig inte att byta mellan olika β-interferoner vid resistens. Om man utvecklat neutraliserande antikroppar kan man däremot byta till en annan typ av bromsmedicin där man inte riskerar att bli resistent mot behandlingen.

Vad händer egentligen när kroppen utvecklar neutraliserande antikroppar?

β-interferoner består av proteiner, det vill säga äggviteämnen. När de kommer in i kroppen känns de igen som kroppsfrämmande av immunsystemet eftersom de normalt inte finns där. Ett av försvaren mot främmande proteiner är att en typ av vita blodkroppar, B-celler, bildar antikroppar. Antikropparna fäster sedan in på det kroppsfrämmande proteinet (läkemedlet) och blockerar effekten. Detta kallas att läkemedlet neutraliseras eftersom det inte kan utföra sin uppgift.