Informationen på denna sida är ämnad för vårdpersonal. Patientinstruktioner

Så här fungerar COPAXONE

Skriv ut Uppdaterad: 2013-09-18

Glatirameracetat (COPAXONE®) utvecklades under 1960-talet och upptäcktes i ett försök att finna en anti-gen som orsakade experimentell allergisk encefalit (EAE). EAE används sedan länge som den vanligaste djurmodellen för att efterlikna MS, eftersom MS och EAE har många likheter. Istället för att glatirameracetat inducerade EAE, fann man att det minskade EAE.

Den verksamma substansen i COPAXONE är glatirameracetat, som är en sammansättning av peptider bestående av fyra olika aminosyror (aminosyror är ämnena som bygger upp proteiner). Verkningsmekanismen är inte fullständigt klarlagd, men en visad effekt är att COPAXONE ökar antalet av Th2-celler [25]. Detta är en typ av vita blodkroppar som är antiinflammatoriska och därför kan minska den autoimmuna reaktionen mot myelin vid MS. Th2-cellerna aktiveras av COPAXONE i periferin och reaktiveras i hjärnan där skadan uppkommer vid MS och här dämpar de inflammationen. COPAXONE påverkar således immunsystemet och är effektivt inom det centrala nervsystemet, där MS uppträder.